Klockan är fem över halv ett. När jag egentligen skulle sitta och plugga, så sitter jag här i soffan och drömmer mig bort. Eller rättare sagt tre månader framåt. Då kommer mamma, då slutar skolan, då börjar sommarn.
Man kunde inte bli väckt på något bättre sätt imorse. Vänliga klapp på axeln och några namn upprepningar, och meddelandet var att Sofia och Elle hade bakat scones och gjort té. Passionnant. Så vi satt och smaska i oss god frukost och glodde på Woodstock ännu en gång. Som sagt, så tröttnar man inte. Sen blev det chill och Wolfmother och efter det drog sig systrarna Broman hem till sig och jag tog mig en varm, härlig dusch. Sen, några antal timmar senare drog jag mig ner på staden, tog ett kontoutdrag lämnade filmer och hyrde film. Paris je t'aime. Jag hittade den efter en lång sökan. Det blir Ida och jag. Jag och Ida, imorgon. Egentligen var jag ute efter Under the Tuscan sun, för att jag tycker om den och den påminner mig om mamma. Men den fanns inte. Merde. På tal om merde, så verkar det som om my darlings Lisa und Fredrica är i Paris. Whoops?
Oj sikken bra dag det har varit, om man inte räknar med min oändliga trötthet, huvudvärk och min onda käke. Men mina söta pinglor botade mig, som de alltid gör. Det blev en manlig kväll. Vi drack öl, vi åt chips & jordnötter och glodde på hockey. Manligare får man ta å leta efter! Det var sjukligt kul. Men så tyvärr förlorade vårat "team" så nu ska Fredrica och Johanna tänka ut något busigt som vi ska utföra.
Ligger här i soffan med benen mot väggen och njuter. Min vän Bob sjunger för mig och jag har mig några få fina flashbacks från sommaren 2007. Också hör man min syster från duschen sjungandes. Hon är alltför go, min syster. I don't know what I would do without you.
Igår efter boxningen så började Ida och jag titta på Woodstock filmen. Man kan aldrig tröttna på den. Man bara sitter i soffan helt paralyserad. Det enda man känner av är rysningarna och mungiporna som lyfter för läpparna formas till ett leende. Varför var man inte där? Varför kunde man inte levt då, under den goda, fina tiden? Jag längtar som bara den till Peace & Love nu. Det kommer att bli så himla, jäkla, satans, djävulskt bra! Woaho!
Karusellen åker inte lika fort längre. Allt är inte lika suddigt, men man känner ändå spyan i halsen. Fast, jag är nöjd med helgen. Igårdagen spenderades i Göteborg, det var myskul. Väl hemma såg Ida och jag på Un long dimanche de fiançailles. Den var otroligt bra. Så fin, så vacker, så allt.
Idag träffade jag min mormor efter inte ha sett henne på 2 månader. Ser framemot kvällen jag sitter i hennes soffa och hon i sin fotölj och så sitter vi och snackar skit i ett antal timmar. Merveilleux.
Lillan kom hem till mig efter tre slaget och det var mys. Havregrynsgröt, cashewnötter och oreo. Det blir man gött mätt på. Nu ska jag skriva färdigt min filmanalys och efter det, Skins.