I'll be ready when the curtain may fall.

Torsdagar är trist dagar.
Men det ska jag och Ida ändra på genom att hyra film och baka chokladfudge.
Dock måste jag plugga en hel del innan höjdpunkten.
Och jag förstår inte vad det är med mig.
Jag har typ fastnat med ena foten i det förflutna
och den andra i nutid.
Men det är som om jag inte kämpar för att komma vidare.
Jag vill inte glömma. Jag vill inte förlora.
Jag vill komma ihåg. Jag vill vinna.
Eller, vinna är väl inte rätt ord.

Socorro.

Nu ska jag plugga arslet av mig.
Adieu.