Bonne nuit, mon petit.

Det har varit en sån där dag som har varit värd att gå upp ur sängen för.
Det började segt, men efter klockan 13 blev allt bättre.
Då var det filmkunskap, och vi såg på en av mina älsklings filmer;
Le fabuleux destin d'Amélie Poulain.
Varje gång jag sett den, blir jag kär. Eller, jag får en sådan känsla att allt känns så underbart.
En halvtimme innan klockan skulle slå 16 balanserade jag hemåt på trottoarens kanter med Bright Eyes i öronen när jag fick ett sms från min lilla rödtopp. Vi gick ner och handlade och jag köpte mig en baguette. Efter detta satt vi och grät till sista avsnittet på sesong 3 av OC.
Sen blev det plugg och lakrits sug. Vi bestämde att göra någonting åt detta så vi gick ner till Hemmakväll och hyrde en film och köpte lakrits.
När min rödtopp lämnat mig satt jag med min dator i knät och tittade ut genom fönstret, på den otroligt fina solnedgången.
Jag ville ut. Ut, ut, ut.
Vilket jag gjorde, också min rödtopp.
Så vi balanserade runt på stan och kände sommarens alla dofter och bara fötter mot asfalt.
Oj, så som jag saknat den känslan.
-
I've been in love with the day.