Popaganda var värt de 18 timmarna som jag reste.
Träffade underbart folk
och såg underbara band.
Utan tvekan så var MGMT bäst.
Obeskrivligt.
No hay palabras.
Jag kom hem till en tom lägenhet
som sedan fylldes av kärlek och skratt.
Jag och min Federica.
Min Federica och jag.
söndag 30 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar