Jag vaknade tårögd.
Det känns som om halsen ska snart deklarera det tredje världskriget.
Mitt hjärta har redan börjat slåss mot allt som vill den ont.
Saknaden som jag känner.
Saknaden som jag kommer att känna.
Imorgon kommer jag att bedövas med ett flertal nålar och bläck
ännu en gång.
Det kommer kännas mer än bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar