Jag ligger och lyssnar på Bruce
och emellanåt så hör man vinden susa genom staden.
När jag var liten brukade jag tro att det var vilsna själar som letade efter ett hem.
Nu vet jag inte längre.
Ett hjärtslag ligger och sover inte så långt ifrån mig, vilket hon har gjort i några dagar nu.
Det finns ett annat fint hjärtslag där uppe någonstans
där solen aldrig riktigt går ner på sommaren.
Någon jag saknar.
Något jag inte kan neka längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Awesome... is this part of the Swedish translation of Atlantic City?
SvaraRaderaNo, it just matches my feelings pretty good..
SvaraRadera