När jag satt i flygplanet, när jag yrade som mest
och min hörsel hade försvunnit
så blev jag nojjig, så som jag kan bli
och tänkte på det som jag skulle vilja lyssna på en allra sista gång.
Det första jag kom att tänka på
var när min Fredrica spelade Sexy bitch på gitarr.
Eller när jag och fina systrarna Broman satt i den kyrkliga grottan på Kornö
och spelade gurra.
Eller alla dessa underbara varelser som finns på mina spotify spelningslistor.
Bruce Springsteen, Noah & the whale, Guns'n'roses, The Doors, Dire Straits, Alexi Murdoch, Poison, Joy Division, Pink Floyd, The Smiths, Mumford & Sons, Nirvana, Paolo Nutini, Cat Stevens, Bon Iver, Kings of Convenience, Skid Row, Jens Lekman, Bob Dylan, Jimi Hendrix, Bright Eyes, The Cure, The box tops...
Jag skulle kunna skriva ner alla mina hjältar i resten av mitt liv.
Och beskriva min obeskrivliga kärlek till alla.
Men min hörsel kom tillbaka.
Och jag har inte slutat lyssna på musik sedan dess.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar