My baby's in town.

Mercadillo,

Om tårar är gift så är mitt leende döende.

"Du vet den natten vi badade utanför stadshuset?"
Hennes ögon gnistrar till. Hon pratar mer rakt ut i
rummet än just till honom, som om hon mindes högt.
"Ja, vad är det med den?"
"Jag smygtittade på dig när du klädde av dig.
Tänkte att Morris han är den enda som lyser i
all det mörka."
"Men det lyste ju tusentals lampor på andra sidan vattnet
och borta vid tunnelbanespåren."
"Jag vet, men jag tittade inte åt det hållet."
-
Hon ligger i en pöl på badrumsgolvet, invirad i en svart
sidenmorgonrock med en guldbroderad drake på.
Tårna och fingrarna är ihopdragna. Han vill säga att
han också är ledsen, att han dör när han ser henne sådär.
Istället släcker han badrumslampan och lägger sig bredvid henne,
blir en del av deras nystan.
-
Inuti kroppen lämnar mörkt röda eldkulor hjärtat och
forsar ut, värmer upp händer och ben tills de bränner och
brinner och glömmer sig. Händerna famlar, kroppen är en blind
atlantångare och rök väller ur munnen i det upplysta mörkret.
Namnlösa flickor ser på honom uppifrån, ned och igenom.
Skinnet knottras och blickarnas små nålstick borrar sig fast
på de ställen där det alltid gjort mer eller mindre ont.
Bröstet fylls av våt cement, det hugger till och han vet inte
om han brister eller stelnar.

Jag behöver dig mer än jag älskar dig
och jag älskar dig så himla mycket.
Gunnar Ardelius

Altea

Om inte min sömn lurar mig såhär tidigt på morgonen
så är det fortfarande oktober. Den 21, till och med.
En torsdag.
Jag pratade med världens bästa mormor igår och
hon sa att det väntades snö i min hemstad.
Nu har jag läst att väntan är över och att det
faller snöflingor över staden.
Jag minns när vi bodde ovanför Bokia
när det var vintertid och jag
vaknade av Brainstorm - Arctic Monkeys varje morgon.
Sedan gick jag mot datorn med de bra högtalarna och satte på
Norah Jones, Paolo Nutini, Noah & the whale...
Vi hade ett fint, stort vardagsrum, där jag älskade att snurra runt
även tidigt på morgonen.
Kaffe eller té.
Sedan satt jag och tittade ut på torget där en gigantisk julgran stod
och snöflingor föll ned på marken.

Det var två år sedan.
I år blir det att se pyntade palmer och se ett Jerusalem
gjord av porslin, varje gång man vandrar förbi iglesian.

Men när man är hemma här, på C/ Ifac,
är det som om man går in i ett eget vinterland.
Vi har julgran, Bing Crosby, pepparkakor, lussebullar,
glögg och en jäkla massa kärlek.
Det är också fint.

Det sägs att det snöar i Lysekil...

Winter 08, Lysekil.

Nightmares.

Jag vaknade upp med skrik och gråt.
Jag kunde inte tänka klart. Det kan inte vara sant.
Han håller om mig, säger att det bara var en dröm.
Det verkade så verkligt i det overkliga.
Försöker somna om
men det funkar liksom inte.
På tå smyger jag ut på balkongen och slår in några siffror.
Jag hör hur signalerna spelas, en efter en.
Varför svarar hon inte för?
Jag sätter mig i ett hörn och blundar.
Telefonen ringer.
- Mamma?
Jag älskar dig.

Countdown

Om 10 dagar kommer mina flickor.
JA!

Albir

Drunken nights in Albir,

Kaffe och toner.

Klockan är snart elva
solen skiner igenom molnen och kaffet är slut.
Tom Waits sjunger och jag ryser.
John Blund släpper in konstiga drömmar,
det har han gjort i någon vecka nu.
Härom natten var det nyckelpigor som byggde ett hem i mitt hår.
En annan natt kunde jag flyga.

Jag har fått fint besök från Europa.
Mycket skratt, mycket öl och en massa mys.
Det är fint.

Jag saknar att vakna upp på morgonen
då när något av det bästa jag visste var att
sitta i mitt fönster och ha kaffet i ena handen och
ciggen i den andra.
I bakgrunden skulle Springsteen spelas
och solen skulle välkomnat Lysekil med värme.

Ikväll är det bara du och jag.

Sånt som borde finnas i min garderob, x3

weekday, monki and urban outfitters.

Parasite

John Blund släppte in gigantiska spindlar och
monster liknande saker inatt i min sömn.
Och vad gjorde jag?
Jo, jag gömde mig under täcket och höjde volymen till musiken.

Nick Drake och jag.
Jag och Nick Drake.

Dreams and schemes and circus crowd, I've looked at life that way.

She always know how to make me smile.

Warrior.

Jag ska berätta lite om min hjälte.
Hon heter Ida och är min storasyster.
Hon är 11 månader äldre än mig, dvs att i ungefär
en månads tid är vi lika gamla.
För några år sedan drabbades hon av hemskheter.
Det förföljer henne fortfarande och
det enda jag vill är att krama om henne,
men jag är rädd att jag kommer krama om henne för hårt.
Tänk om hon går sönder?

Jag älskar ju henne så.

Always and never.

femteoktober

Jag äter yoghurt med kiwi och
inom kort ska jag utnyttja solen och läsa om Nikki Sixx.
Det måste nästan vara 30 grader varmt.
Vart är hösten?

What the hell happened last night?

A while back.

Photos taken by Sofia and Eleonor.

Söndagsmys.

Before the explosion

Jag sitter under bar himmel
mixar nikotin och toner
med poesi.

If a man can bridge the gap between life and death, if he can live on after he's dead, then maybe he was a great man.

Stepfather

Just pretend I didn't tear your world apart.

We're chained.

Detta inlägg tillägnar jag till mitt vackra lilla S:

She's mighty fine and she's all mine,