Nightmares.

Jag vaknade upp med skrik och gråt.
Jag kunde inte tänka klart. Det kan inte vara sant.
Han håller om mig, säger att det bara var en dröm.
Det verkade så verkligt i det overkliga.
Försöker somna om
men det funkar liksom inte.
På tå smyger jag ut på balkongen och slår in några siffror.
Jag hör hur signalerna spelas, en efter en.
Varför svarar hon inte för?
Jag sätter mig i ett hörn och blundar.
Telefonen ringer.
- Mamma?
Jag älskar dig.