"Du vet den natten vi badade utanför stadshuset?"
Hennes ögon gnistrar till. Hon pratar mer rakt ut i
rummet än just till honom, som om hon mindes högt.
"Ja, vad är det med den?"
"Jag smygtittade på dig när du klädde av dig.
Tänkte att Morris han är den enda som lyser i
all det mörka."
"Men det lyste ju tusentals lampor på andra sidan vattnet
och borta vid tunnelbanespåren."
"Jag vet, men jag tittade inte åt det hållet."
-
Hon ligger i en pöl på badrumsgolvet, invirad i en svart
sidenmorgonrock med en guldbroderad drake på.
Tårna och fingrarna är ihopdragna. Han vill säga att
han också är ledsen, att han dör när han ser henne sådär.
Istället släcker han badrumslampan och lägger sig bredvid henne,
blir en del av deras nystan.
-
Inuti kroppen lämnar mörkt röda eldkulor hjärtat och
forsar ut, värmer upp händer och ben tills de bränner och
brinner och glömmer sig. Händerna famlar, kroppen är en blind
atlantångare och rök väller ur munnen i det upplysta mörkret.
Namnlösa flickor ser på honom uppifrån, ned och igenom.
Skinnet knottras och blickarnas små nålstick borrar sig fast
på de ställen där det alltid gjort mer eller mindre ont.
Bröstet fylls av våt cement, det hugger till och han vet inte
om han brister eller stelnar.

Jag behöver dig mer än jag älskar dig
och jag älskar dig så himla mycket.
Gunnar Ardelius