lördag 28 februari 2009

Yesterday.




Igårdagen börjades med Noah and the whale och MGMT.
Den fortsatte med trummlektion, matte, svenska och matte.
Eftermiddagen spenderades med Ida och Springsteen.
Och när eftermiddagen närmade sig kvällen fanns Sofia och Fredrica vid min sida och vi lyssnade på
Armand Mirpour.
Minuter efter var vi på g mot partey.
Under dessa timmar spelades allt möjligt på repeat. Lite smått irriterande, men vad gör man.
Morgonen börjar klockan 07.30ish med Bob Dylan. Den fortsätter 2 timmar efteråt med Kill Bill, en biltvätt och the rainy day woman.
Eftermiddagen och kvällen spenderades med finaste pinglor, dipp och Finding Neverland.

Och nu,
Skins.

onsdag 25 februari 2009

Atmosphere.

Jag är glad. Massvis med glad.
Jag typ svävar på molnliknande saker.
Min syster är tillbaka från Spanien, har saknat henne något otroligt.
Hur ska det gå när hon tar studenten och flyttar ifrån mig?
Sen har vi ju Peace & Love. Jag och mina hjärtslag, mina andetag.
Sen har vi Spanien. Och förhoppningsvist Springsteen.
Och Coldplay.

tisdag 24 februari 2009

Chaleur de mon coeur.

Jag hatade franska förut. Jag tyckte det var så fult, så fult. Det låter liksom som om man har en groda i halsen eller något annat äckligt.
Men jag tycker att literaturen är fin. Franska ord. Det tycker jag är jätte gulligt.
Mon cherie, mon amour, mon petit.

Sen har vi ju de franska filmerna.
Audrey Tautou är ju gudomlig.
Och Marion Cotillard.

Merveilleux.

Ida och jag pratar om att dra oss till France och bo där när jag tatt studenten.
Jag hoppas det blir så.
På tal om Ida så kommer hon hem imorgon. Och min kamera.
Då blir bloggen lite roligare!

måndag 23 februari 2009

I must be the happiest girl in the world.

Det finns inga ord som kan beskriva eran skönhet.
Det finns inga ord som kan beskriva min kärlek till er.
Ni är obeskrivliga och
ni är det bästa som finns i detta liv, på denna jord, i detta universum.

Jag älskar er.

Jag ska till Peace & Love.
Vi ska till Peace & Love.

Det kommer att bli så jäkla awesome!
Tusen miljontals tack.
Tack för att ni finns, tack.
Tack.
Och åter tack,
för allt.

Our hands were made in pairs for a reason.

Om 17 minurer kommer klockan vara 10.00,
och jag slår vad om att jag kommer fortfarande sitta kvar här då. Grejen är då att min röst är försvunnen. Och min näsa... Ja, den har lite andningsproblem.
Min väckelse imorse var inte pga brainstorm. Det var solen som sken in genom fönstren.
Underbart, tänkte jag.
Det var innan jag märkte att min röst var borta.
Så nu, eftersom jag inte kan prata så tänkte jag skriva en del om allt och ingenting.

Jag har kommit på en rätt rimlig teori om min hjärna.
Den är en karusell. Ni vet, som en sådan där söt och röd sak och sätena kan vara en plasthäst, en plastelefant eller en plastbil.
I var och en av dessa säten sitter en speciell person. Ni vet,
en sån där person som betyder mycket för en.
Och nu är det såhär att den här karusellen, den slutar inte att snurra.
Allt är suddigt och förvirrande så att man blir illamående.
Också den där melodin. Ni vet, det där plinkande plonkandet.
Desto fortare karusellen går, desto fortare plinkar den där melodin.
Allt kommer att se ut som en äcklig köttfärs till slut.
Nu är frågan,
när karusellen kommer att sluta snurra.

För att inte tänka på den här karusellen allt för mycket brukar jag göra saker.
Till exempel så lyssnar jag på djävulskt mycket musik. Som,
Kings of Leon, Modest Mouse eller Bruce Springsteen.
Också ser jag på djävulskt mycket film. Som,
The Tracey fragments, Sin City eller Death Proof.
Och under tiden jag gör dessa saker, misshandlar jag mina fingrar. Dvs,
jag drar bort skinnet och knäcker dom.
Eller så flätar jag min lugg. Så gissa om jag är proffs på att göra inbakade flätor nu.
Jag brukar teckna annars. Eller klippa i saker, som i kläder.
Jag kan i alla fall inte sitta still, en ända sekund.

Klockan är nu 10.04,
och jag sitter fortfarande kvar.

söndag 22 februari 2009

yo yo yiggady yo.

Efter någon veckas tänkande om att skaffa en ny blogg så bestämde jag mig helt enkelt på att skaffa en till blogg.
Jag har tröttnat lite smått på min snart ett åriga gamla blogg.
Men ja. Jag får se hur detta går, man behöver ju inte bestämma något ikväll.
Jag ska ge er en liten kort presentation om mig själv.

Hej,
jag heter Moa och är 18 vintrar.
10 av dessa vintrar spenderades i Spanien.
Jag har en mamma, 2 pappor, 3 bröder och 3 systrar.
Jag pluggar bild och musik. På bilden används tusch
och på musiken trummpinnar.
Fotografi är något av det bästa jag vet. Jag önskar mina ögon vore en kamera för jag vill förvara varje ögonblick i all evighet.
Och något som jag absolut inte kan leva utan
är mina underbara vänner, även kallade mina hjärtslag.
Musik är också väldigt viktigt. Vad är livet utan musik.
Det är frågan. Och jag tror att svaret är
fruktansvärt tyst.
Film, också. Jag älskar film.
Och poesi.

Det var lite om mig. Mer kommer ni att få läsa och se.
Ta gärna en titt på min första blogg,
http://www.knarkspark.blogg.se/.
Min älskade syster har också en finfin blogg,
http://www.idasusan.blogspot.com/

So long.